fiiasplace

Vi fick ett eget rum direkt när vi kom upp till förlossningen och jag blev kopplad till en ctg för att kolla skruttis hjärtljud, älsklingen hade inte kommit än och tiden utan honom kändes som en evighet trots att det handlade om 6-7 minuter om ens det. Han var blek i ansiktet när han klev in i rummet tillsammans med en sköterska, tog en stol och satte sig vid mig och frågade hur jag mådde. Efter en stund med ctgn kom läkaren in och ville göra en undersökning för att se vart blödningen kom ifrån så vi fick flytta till ett annat rum.

Jag fick göra en gynundersökning. Det var mörkt i rummet och älsklingen satt i ett hörn, dom hittade inte var blödningen (som nu slutat) kom ifrån och läkaren ville göra VUL (vaginalt ultraljud), återigen blev jag lite nervös.. läkaren och sköterskan i rummet var så allvarliga. Under vul vände sig läkaren och tittade på sköterskan och sa - hmm det här ser ju inte såbra ut. Jag blev lite chockad, "vadå inte bra?" Jag tittade på älsklingen som såg lika frågande ut som mig sedan kände jag hur händerna började skaka och allt började bli suddigt - jag mår inte såbra fick jag fram med en ynklig liten röst, sköterskan sa att det var för jag satt upp och det blev tryck på magen, sedan hörde jag att dom tillkallade på mer personal innan allt blev svart och jag svimmade.

Jag rullades in i ytterligare ett rum där älsklingen och jag fick vara en stund utan att veta vad som hände, efter ett tag kom sköterskan in och satte sig på sängkanten och började prata om kejsarsnitt.. hon sa att jag inte fick äta något ifall det skulle bli snitt... jag förstod ingenting, vad är det som händer? vadå kejsarsnitt..., älsklingen fick mat och jag som inte ätit sen dagen innan fick sitta och titta på. När älsklingen var nere och fixade med parkeringen kom läkaren in (en annan, helt underbar läkare) Hon förklarade att skruttis låg fel med rumpan neråt och började prata om ett ev  vändningsförsök, hon sa att det oftast görs i vecka 36 och att det inte var säkert det skulle funka på mig i vecka 38, men att det kunde vara värt ett försök hon ville bara se med ett ultraljud exakt hur skruttis låg. Hon sa också att det går att föda i säte också om jag nu skulle vilja det, då måste dom bara kolla så att bäckenet inte är för trångt.

Älsklingen kom tillbaka lagom till ultraljudet där det konstaterades att skruttis var fixerad med benen i bäckenet, läkaren var bra och förklarade och visade precis hur skruttis låg, hon tittade på mig och förklarade att det kommer bli ett snitt och att det inte fanns några andra alternativ, iom att han är fixerad med benen så skulle det aldrig gå att vända och inte heller att föda vaginalt. Hon sa också att förlossningen var på g och på ctgn kunde man se att jag hade sammandragningar, därför ville dom ha ut honom så fort som möjligt innan helgen, skulle förlossningen starta på riktigt skulle det bli akut snitt. Älsklingen och jag tittade på varandra.. det var ju inte såhär det skulle bli!

Nu var klockan runt 17 och middagen serverades, jag fick order om att äta då operationen inte skulle bli av förrän dagen efter, lite potatismos och två falukorvs skivor fick jag i mig och 20 min senare kommer läkaren in och frågar om jag hunnit äta.. - öh jaa svarade jag, det visade sig att det fanns en operationstid senare på kvällen, men den kunde vi inte ta då eftersom man var tvungen att fasta innan. Hon sa att vi skulle vänta 6 timmar och se om det kunde bli av på natten, dom ville verkligen ha ut honom.

Vi gick ut från förlossningsavdelningen för att ringa till våra föräldrar och berätta hur det låg till, kände mig sådär lagom fin i den stora vita sjukhusrocken och droppet som jag fick gå och dra på. Regelbundna koller gjordes med ctg. På kvällen fick jag även duscha, dock inte det lättaste med dropp... men så otroligt skönt!

Tiden till midnatt då vi skulle få veta om operationen skulle bli av eller ej kändes som flera år!...

Den 9 Juni 2010 vaknar jag runt 8:30 tiden och ligger och drar mig i sängen när jag plötsligt känner hur något "släpper" och det känns som jag kissar på mig, " shit, det är vattnet" tänker jag samtidigt som jag tar tag i telefonen och ställer mig upp, ser att det är en liten blodfläck på lakanet men tänker att det är ju helt normalt att det är lite blod det har ju barnmorskan sagt.. känner hur det rinner längs benen och tittar ner och ser att det bara forssar blod, jag får lite panik och tar mig till toaletten.. det stänker blod på hela golvet.. jag blev livrädd, ringde älsklingen och sa att han måste komma hem (han var på jobbet). Ringde sedan till mamma och frågade hur vattnet ser ut och hur mkt blod det kan vara, lite nervöst sa hon till mig att ringa förlossningen. Älsklingen var hemma på 2 minuter.

Han kommer in och ser allt blod på golvet och först då tror jag han blev riktigt nervös, han irrar omkring och frågar efter numret till förlossningen, dumma som vi är hade vi inte tagit reda på det så älsklingen fick starta datorn för att kolla på internet.. där står han framför datorn och skriker stressat och nervöst att han inte hittar det. Jag som kände mig ganska lugn för stunden fick leta fram det.

Vi ringde till förlossningen i Norrköping där vi planerat att föda, när jag förklarat läget frågade dom om jag känt några sparkar och när jag tänkte efter så kom jag inte ihåg när jag senast känt något, detta gjorde mig såklart riktigt nervös, tänk om skruttis inte levde. Dom ville inte ta emot oss och sa att vi skulle ringa till Eskilstuna (som ska ha bäst barnvård i södermanland) vi ringde till Eskilstuna som sa att vi skulle ringa efter ambulans och komma dit. Under tiden jag pratade med förlossningen sprang älsklingen runt som ett yrväder och packade ner kläder och sånt i en väska,jag hade ingen koll på vad han packade ner, jag tog tag i journalen.. det tyckte jag var det viktigaste, för bb väskan var ju inte packad. Han fick ringa ambulansen som kom på direkten. Jag krälade runt på golvet för att skura upp allt blod och grämde mig över att jag inte hann duscha.

När ambulansen kom bestämde vi oss för att älsklingen skulle ta egen bil, han drog fram bilbarnstolen och jag sa att den där behöver du inte ha med dig, inte trodde jag att vi skulle ha barn nu. Han var envis och skulle släpa med den iaf. Ambulanspersonalen var väldigt noga med att säga att om dom av någon anledning ökar farten så får inte älsklingen haka på... "oj oj tänkte jag, dom har ingen aning vem dom pratar med".

Jag fick be honom ringa till min mamma och förklara läget, jag visste att hon skulle vara nervös.

Kvinnan som satt med mig i ambulansen fick mig att behålla lite lugn även om jag innerst inne var livrädd för att vi skulle förlora vårat efterlängtade barn, efter halva vägen av den ca 1 timmes långa resan kände jag hur det rörde sig i magen, och ambulans kvinnan ville känna, och skruttis sparkade till,  jag såg i hennes ögon att hon blev lättad och det kändes som allting släppte, skruttis levde och det var allt som betydde något!

Sista magbilden hemma, 2 dagar innan skruttis kom!

Jag skrev ju för ett tag sen att jag skulle packa väskan vi ska ha med till bb, det har jag inte gjort. BF Datumet närmar sig med stormsteg.

Vad ska man ha med sig ?

30 Dagar kvar till förlossningen. Köpte lite hygienartiklar nere på Ge-kås, nu ska bb väskan packas och bilstolen ska in i bilen, sen är det bara invänta våran lilla skrutt!

Igår blev det besök hos barnmorskan, tog lite prover som vanligt och allt såg bra ut och hjärtljuden lät fint, precis som det ska vara. Magen tyckte hon var liten (huh ?!) men när hon mätte så ligger jag enligt kurvan iaf så det var inga konstigheter där.. Skruttis har vänt på sig nu iaf och ligger med huvudet nedåt, men det visste jag redan för det har jag känt av... däremot sa barnmorskan att den ligger väldigt långt ner så hon tror att skruttis kommer vara fixerad tills nästa vecka när vi ska dit igen.. hjälp. Nu är vi verkligen inne på slutspurten.. bäst att försöka fixa klart här hemma och packa bb väskan kanske ?

Idag är det "bara" 50 dagar kvar till beräknad förlossning! Jag hoppas det går fort, jag känner mig som en vandrande michelin gubbe och lever som en grottmänniska hemma i mörkret i mina mjukisbyxor och vågar knappt se mig själv i spegeln.

Nu är det bara 69 dagar kvar, det känns att det börjar närma sig. Jag har svårt att sova, vet inte hur jag ska ligga och vrider och vänder på mig, allt känns så obekvämt.. drömmer konstigt gör jag också inatt sprang jag för livet när jag blev jagad av en tornado. Det känns tungt i magen speciellt framåt kvällen och när jag sitter i samma ställning för länge får jag ont i ryggen. Vad härligt det är att vara gravid! Klart man njuter av det också men just nu känns det lite jobbigt :P Tiden får gärna gå fort!

Bebis

Bebisen är ca 40 cm lång och väger ungefär 1600 g. Den kan fortfarande ligga med huvudet uppåt, men i nästa vecka vänder sig de flesta bebisar sig och ligger med huvudet neråt tills födseln.

Du

Livmoderns mått är ungefär 29 till 32 cm. Bebisen fyller nu nästan upp hela din mage. Många samlar på sig mycket vatten i kroppen, särskilt fötter och vader kan vara svullna. Du bör ha ökat kring 9 till 12 kg. Både du och din familj kan ha glädje av att ni redan nu talar om hur ni tror att det kommer att bli när bebisen är född.

www.minbebis.com

Igår var vi hos barnmorskan, tog blodprover som vanligt, förstår inte att dom ska envisas med att ta prover varje gång man kommer dit, anyway.. allt såg bra ut! Mätte magen och den växer som den ska, lyssnade på hjärtljuden också men det gick väl mindre bra.. vi hörde korta stunder men skruttis bara rumlade runt i magen, barnmorskan bara skrattade när hon fick jaga den lilla med apparaten, haha! Allt var bra där också!

Jag gillar verkligen min barnmorska, hon är så mån om hur man mår och tar minsta lilla oro på allvar, det jag fick ut av besöket igår var bättre än förväntat.

Nu ser jag inte mina fötter längre, om jag inte böjer mig framåt såklart.

Idag började jag dagen med att kila ner på stan med Madde, letade efter en ny bikini och köpte en helt okej, sedan åkte vi och simmade, det var ett tag sen och det var riktigt skönt.

På eftermiddagen åkte älsklingen och jag på den där föräldrargruppen, riktigt kul och intressant! Ganska lätt stämning, mycket, prat, mycket skratt och massor med fakta. Kändes kul att "papporna" fick stå lite i centrum den här gången, eller centrum och centrum, mer än det har varit innan iaf. Jag pratade med barnmorskan om min oro att jag inte känt skruttis på två dagar, jag har varit rätt så nojig och var nästan helt säker på att skruttis inte levde men barnmorskan tog min oro på allvar och efter kursen fick vi lyssna på hjärtljuden och allt stod rätt till, hon kände även på magen (klämde hårt som satan och jag som var så kissnödig) och han/hon låg lite diagonalt med ryggen och rumpan mot magen och benen och armarna inåt, därav att jag inte känner av sparkarna lika tydligt, det var alltså inget att oroa sig för! puh! Nu kan jag sova lugnt!


 

Vi pratade väldigt mycket om förlossningen på kursen idag, vad exakt det är som händer, hur det startar, värkarbetet m.m.. och jag kan verkligen inte sluta tänka på att det känns så overkligt.. ska jag föda barn liksom ? givetvis är jag lite skraj men jag känner mig ändå lugnt, det här fixar ju vi!

 

Idag har jag varit på "extra kontroll" hos barnmorskan, jag har varit lite yrslig och varit nära att svimma på jobbet så jag tänkte att det var bäst att kolla upp så det inte var något galet. Alla världen såg bra ut.. dock trodde hon att det kunde vara stress och mina matvanor, MÅSTE äta bättre jag vet!

Allt var toppen med Skruttis och jag fick höra hjärtljuden, så otroligt coolt. Det ligger verkligen en liten bebis i magen, Myyys! Skruttis har blivit livlig, det är alltid rörelser i magen nu.

Det känns jätte konstigt att älskling och jag ska bli föräldrar, vi ska bli mamma och pappa liksom! Jag känner skruttis i magen i stort sett varje dag, det är myys! Vi har gått halva tiden nu, helt sjukt haha! fort går det iaf!

På Onsdag ska vi med ett annat par till Ge-kås i Ullared, där ska vi shoppa loss på barngrejer, har hört att det är rena paradiset för blivande föräldrar, vi får se!


Här har ni senaste bilden på magen, tagen i förra veckan!.. Nöjd syster ? =)