fiiasplace

Min älskade mormor gick bort i Tisdags, det känns så overkligt och jag har nog inte förstått det än. Det är lustigt hur hela livet flyter på som vanligt när man själv stannar upp i sorgen, jag är där och jag finns men jag är inte med. Det här gör så fruktansvärt ont, det gick så fort och jag var verkligen inte förberedd.

 

Jag försöker vara stark.. men hur kan man i dessa lägen? Jag känner mig tom...